Emil Eugen Napoleon Hagström

föddes den 3 juli 1907 i byn Nylandsån i Sollefteå socken. 

Uppväxten präglades av fattigdom och armod.

Förutom i många dikter får vi en bild av hans barndom i prosaberättelserna Slingerbultar, Barn, bohemer och talgoxar och Historier från vägarna.

Nylandsån kom att heta Ålyckans by i Hagströms diktning. Trots nöden och utsattheten höjer sig himlen ljus och klar över byn i hans diktning.

I skolan visade Emil tidigt sin talang för uppsatsskrivning och teckning, och redan som tio-åring fick han sin första dikt publicerad i Nya Norrland. Med hjälp av ett leksakstryckeri med lösa gummityper gör han under slutet av sin skoltid ett försök att ge ut en tidskrift, Blänkfyren - organ för skämt och anekdoter.

Efter avslutad skolgång var det med undantag av diverse ströjobb som springpojke, dräng och tidningsförsäljare arbetslöshet som väntade för Emil, liksom för så många andra av Ådalens unga.

Vandringsåren påbörjades tidigt och han drog först norrut till Skellefteåtrakten, där hans äldre syster bodde. Tillfälliga jobb på brädgårdar och kalkbruk blev, förutom "smånasande" av kängsnören och säkerhetsnålar, liksom kolteckningar och någon gång även en dikt till tidningen Norra Västerbotten, det som han försökte överleva på. I "Norran" vann han för övrigt en lyriktävling år 1924 med dikten Gamle höst.

Efter att ha "snott värvning" vid I 28 i Sollefteå men avvikit från militärförläggningen blev han hösten 1925 "utstraffad" därifrån. Han lämnade då för gott sin födelseort Sollefteå och många hemlösa vandringsår följde. Så småningom hamnade han i 30-talets Stockholm där han blev en av de så kallade Klarabohemerna i kretsen kring Nils Ferlin. Tiden där innebar även hans genombrott som poet.

År 1937 utkom den första diktsamlingen, Det torra trädet savas. I BLM rosades han av Johannes Edfelt: "Det finns i denna diktsamling intet som klingar falskt eller låter oäkta: poemen ha en ren och klar ton ... att Emil Hagström är av det stoff, av vilket poeter danas, skall inte betvivlas".

Emils rika produktion kom att omfatta ytterligare elva diktsamlingar och tre prosaböcker, samt ett flertal noveller och dikter publicerade i olika tidningar och tidskrifter. Många omdömen var mycket erkännsamma:

"... ofta lyckas Hagström ge sin vers karaktär av en uttrycksfull magisk lek ... och i särskilt lyckliga stunder uppnår han en lugn och enkel stillhet, ett slags avklarnad självfallenhet som både konstnärligt och mänskligt förtjänar beundran." (Bengt Holmqvist)

"Helhetsintrycket av dikterna liknar det man får när man blir uppvaktad med en bukett ängs- och vildblommor. De har doft, färg, behag och melodi..." (Helmer Grundström)

"När han med förkärlek stannar inför blomstren, inför undren i människosinnet, när han med överlägsen teknik dekorerar tillvarons marginaler med sköna slingor, så kan han verka idyllisk, drömsk och världsfrånvarande, till och med fattigdomen kan han skänka ett skimmer, en glans som gör den mindre frånstötande, mindre brutal. Detta intryck förstärks av den skickligt dolda virtuositeten, det minutiösa hantverkskunnande som alltid kännetecknar hans mogna vers." (Stig Sjödin)

Redan 1935 träffade Emil Ester Louise Gard, även hon författare. De gifte sig 1950 och flyttade ut till Österskär i Roslagen, som kom att bli Emils fasta punkt för resten av livet. Hans senare diktning bär tydliga spår av intrycken från denna miljö.

50-talet blev produktivt och inför 50-årsdagen planerades en ny diktsamling. På grund av ohälsa blev det i stället Dikter i urval tillsammans med en avdelning nya dikter. Ohälsan tilltog, leukemi konstaterades, vilket också speglas i de sista diktsamlingarna, Jordrök och Sabbatsår, som båda även innehåller orimmad och en alltmer sparsmakad vers.

I takt med diktsamlingarna kom också tonsättningarna, och så har det fortsatt ända in i vår egen tid. Många har lockats av vistonen i Emils diktning, både kända tonsättare av klassisk musik - Erland von Koch, Lars-Erik Larsson, Lille-Bror Söderlund, Maurice Karkoff, Bo Nilsson, Carl-Axel Dominique - och viskompositörer som Broder Tor Bergner, Thorstein Bergman, Ulf-Johan Tempelman, Ulf Melander, Pierre Ström m.fl. Vi kan för närvarande räkna till 200 tonsättningar av Emils dikter.

Emil Hagström avled i Österskär, Österåkers kommun den 11 april 1970. Hans grav finns på Österåkers kyrkogård.