DIKTER
Här följer ett litet urval av Emil Hagströms dikter.
Min gamla gärdsgård
En gammal, mossig gärdsgård
hägnar min syn.
Borta är stugan
och borta de gamla
och själv är jag en främling
i fädernebyn.
Men bäcken sorlar
mellan alarna
som i min barndom,
och lika hög och blånande
som då är sommarskyn.
Kistebrev; LT:s 1952
Min blonda natt och sommar
Jag går över myrens
svarta, hala spänger
och neråt bäcken ser jag
att dimman skingrar sej.
Jag tyckte du var här,
ja, var mej riktigt nära,
men det var bara vinden
och minnet av dej.
Din klänning var så tunn
som sommarns lätta skyar,
din kind var så mjäll
som ett rosendeblad.
Och bara att få se dej
och känna att du fanns där
gjorde mej så barnsligen
och vemodigt glad.
Min blonda natt och sommar,
när höstarna vitnar
och vissna gräsen kransar
den öde myrens spång,
då är du mej nära
långt bort där bäcken lyser,
då är du mej en slända
och en visa vintern lång
Kistebrev LT:s 1952
Tusen år härefter.
Tusen år härefter,
när städerna ligga i grus
och vargarna yla i templen
mot frostkalla stjärneljus,
då vandrar någon allena
och stavar vackra ord
om broderskap och kärlek
på människornas jord.
(1936)
Emil Hagström"Sabbatsår"
(LT:s förlag 1967)
Gud Fader och dypölen
I denna pöl
bland gräs och slam
bor Gud så stor
och allvarsam.
I minsta liv
han tar gestalt.
Mikrobens väg
han har befallt.
I Långben
som på
vattnet gnor
och i vart yngel
Guden bor.
Den pölen
gör
mig huvudbry
- jag är ju själv
blott jord och dy!
Emil Hagström "Den tanklöse spelmannen" (Albert Bonniers förlag 1943)
I fraktur
Skuggor mig nalkas, dagrandens sista trådar förblekna i sot och brista.
Arbetsdagen var tung och bråd,
vilan en stilla, försonande nåd.
Allt jag gjort är så smått, o Herre.
Ville jag väl, blev det bara värre.
Ful och trasig ser du mig här:
jord av den multnande jord jag är.
Hjälper då klaga? Vårt liv förrinner,
sand i ett timglas, dess mening finner
din själ på dödens frusna teg,
där ingen hör dina bråda steg.
O Herre, i rödaste guld och rubiner,
där nådenes sol över helgonen skiner,
jag ber dig innan jag helt förgår,
om blott en blommande, jordisk vår.
Emil Hagström
"Gröna kransar och röda band"
(LT:s förlag 1951