Skulda Det var ensamma Elin vid höga Hunneberg och Hjalmar och Hulda på blomsterklädd kulle, och många andra visans vänner, som förljuvade min  barndom, så fattig utan dem, så ödslig som den öde stranden, där mor satt och väntade på skeppet Skuldas återkomst - fast hon visste att det förlist.   Emil Hagström ”Kistebrev”  (LT:s förlag 1952)