Frost Varligt må vi vandra i din glans, midnattsskära över bergens krans, varligt må vi vårda frostens blomma. Alla steg och röster slockna ut och den svala tystnad är till slut allt vi nå då våra rum stå tomma. Vilse vandra vi på mörkan mo, intet sörja vi där skuggor bo, intet trängta mera våra händer. Men vi ana att du väntar oss, ödesblomma, vita stjärnebloss, som den vinterstränga kölden tänder Emil Hagström Klyftan (Albert Bonniers Förlag, 1939)