En skål för skuggor Förtroligen jag sitter här med mina trötta vänner, en svalnad stund på Österskär, då frost i lövet bränner. Hur underligen kalk och krans och livets attributer kring vårens löften, höstens glans benäget ringen sluter. Förtroligen jag lägger ord till ord i dödens gunga, en gammal lek, en nypa jord, förvissning att besjunga. Där etern doftar i tampon och änglars fosterbinda, den sista styverns gäldesmån förlöper livets vinda. Symposion! Än glöder vin på brödernas taverna. En skål för dödens stela grin och cancer och kaverna. Min ängel går i jungfrudom, förnuftet må väl varna. – Vintappare, din plats står tom, ditt vin skall ändå klarna! Emil Hagström ”Gökklocka”  (LT:s förlag 1954)