|
I arkivet / Lyrik |
Det väsentliga
Brinner andens eld
skulle då min själ
slockna i mörker
eller frysa ihjäl?
Allt, allt har ande,
intet skall förgå.
Klaraste stjärna
då natt faller på.
Gränslös, ordlös
nära ändå.
Härinne i min värld,
som klarnar alltmer,
brinner den eld,
som intet öga ser
Emil Hagström
”Det torra trädet savas”
(Carl Wibergs bokhandels förlag 1937)